Slammin with Mr. J

Detta med att komma till insikt om saker och ting, visst kan det vara jobbigt?! Hade en heldag igår med truminspelning, vilket var superkul men samtidigt så inser man hur mycket man har kvar att jobba på.
Ibland kanske man är för kritisk för sitt eget bästa, men jag kan inte undgå att höra saker i mitt spel som ibland får mig att undra om jag blev felvaggad som barn. No offense Mamma, det är bara ett roligt uttryck.

Och det här med "Less is more", visst är det intressant? Jag kommer ständigt fram till denna slutsats men jag virrar alltid bort mig i massa krusseduller men landar oftast i det mest logiska och enkla. Och det är nog bland det svåraste dessutom, att uttrycka något med så lite utsmyckningar som möjligt.

Nu i dagarna har jag även kommit igenom hela "Clair De Lune" vilket jag är jättestolt över. Det är fortfarande vissa passager som jag har väldigt svårt för, framförallt att få en jämn klangbild och bra övergångar.
Det är något speciellt med det stycket, det gör mig lugn och får mig att komma ner i varv om jag haft en stressig dag. Debussy is the shit!!

Jag postar den som favorit i repris ännu en gång. Nu blir det mat och sen ett övningspass.

Jag ser ljuset i tunneln, jag håller på att bli frisk. Men jag ropar inte hej ännu för jag vet att saker och ting kan ändra sig om man tar ut något i förskott.
Är så sjukt less på att vara hemma och inte göra något nu, men imorgon ska jag iaf till skolan igen. Igårkväll övade jag lite och det kändes bra, den där skumma tempouppfattningsskiten var borta som tur var.

Det har varit en skitvecka hursomhelst. Sjukdom, tråkiga besked och dålig övning som gör att jag bara vill att nästa vecka ska börja snart.

Jag har botat mig själv med lite Weckl idag och det hjälpte.

I söndags var jag på Mike Stern med Dave Weckl på fasching. Det var som väntat oerhört bra och det är alltid en fröjd att se Dave spela. Naturligt, avspänt, dynamiskt och unikt trumspel.

Men mitt under konserten hände något i kroppen, jag blev helt däckad och trodde först det var något jag hade ätit men insåg efter ett tag att det var något annat. Vägen från fasching till bilen var en ren plåga, det var så fasansfullt kallt, vilket berodde på den kommande feber jag skulle få.
Väl hemma så proppade jag i mig ipren och drack vatten i mängder och somnade ganska fort. Vaknade dock efter några timmar med ordentlig feberfrossa och öm kropp. Hela måndagen tillbringades i sängen och i soffan med vatten och te och idag känner jag mig mycket bättre.

Men något skitskumt händer när jag lyssnar på musik. Allting känns mycket långsammare än vad det är och det sjukt frustrerande, speciellt när jag försökte öva en stund ikväll. Det var bara att glömma, kroppen är inte redo för det ännu så jag ska inta sängliggande position nu och hoppas på en bättre dag imorgon.

Ska försöka somna in med denna underbara låt i sinnet. Hon är ju helt sjukt bra!!

Hade en fantastiskt trevlig kväll igår med Ruth. Vi gjorde söder och spenderade mesta av tiden på scandic malmen där man nästan alltid får sittplats och kan prata med varandra utan att skrika.

Det är inte alltid lätt att inse saker om sitt eget spel. Att vissa saker kommer ta mycket lång tid att känna och uttrycka. Varje gång jag inser det här så känns det som att alla dessa år av övning har varit waste of time, även fast det självklart inte har varit det så känns det som om jag har blivit undanhållen nånting.
Men sedan drygt 2 år tillbaka har jag sakta men säkert börjat öva på dessa svagheter och jag märker en viss skillnad, framförallt när man jämför inspelningar på hur jag lät då och nu.
Men jag är inte ens halvvägs känns det som, kommer nog aldrig känna mig tillfreds med den biten. Men det är ju en process, en resa mot någonting och det är ju verkligen inte en tävling det handlar om.
Ju mer jag lär mig om mitt instrument och musik i allmänhet, desto mer undrar jag vad fan jag har gett mig in på!! Det är ju stundtals ren självtortyr och man måste nog vara lite masochistiskt lagd för att verkligen få ut någonting av det.

Detta är ju bara helt underbart!!

Konstigt hur dagsformen kan vara så extremt tydlig i vissa fall. Igår när jag övade spelade jag in mig själv (något som jag både hatar och älskar) och när jag lyssnade på det efteråt så begrep jag inte vad jag höll på med. Det var långt ifrån den känslan och viben jag hade som mål att uttrycka och trots åtskilliga försök att "rätta" till det så gick det inte. Och det kan jag säga er att det är bland det jobbigaste jag vet, när jag inte lyckas nå ända fram med det jag vill utan det känns som om jag står och trampar vatten. Efter några timmar så gav jag upp för kvällen, åkte hem och försökte somna med positiva tankar, vilket inte är det lättaste.

Men ikväll gav jag det ett nytt försök med lite annorlunda tillvägagångssätt och det kändes efter ett tag faktiskt riktigt bra. Spelade in mig själv och det lät betydligt bättre än igår.

Hur kan dagsformen vara så extrem ibland?! Fascinerande hursomhelst!

Jag antar att det är dom gånger man övar när man har den "lägsta" dagsformen som man lyckas höja den berömda "lägstanivån" ett snäpp högre. För det kommer faktiskt stunder då man är tvungen att musicera och uttrycka sig när man mår som en skit, inte har sovit nått eller inte hunnit äta, och då hjälper det inte med några ursäkter. Då blir det tydligt om man har övat under såna förhållanden innan eller inte. 

Nåväl, annars har det varit en grym dag. Hade ett härligt rep och jobbet flöt på bra. Nästa onsdag är det Steve Gadd på fasching och dessutom Mike Stern med Weckl nästa söndag. Att säga att jag är överdjävulskt taggad vore en stor underdrift!!

Jeff Hamilton, en annan trummis som jag vill uppleva live snart!!

I förrgår sänkte jag min 10km tid till 52:25. Det är en förbättring med 3 min sen senast, och det kändes dessutom mycket bättre. Efter att jag fått i mig mat och mycket vatten så slog jag slag i saken...jag anmälde mig till Sthlm Marathon 2010!! Jag har nog inte fattat riktigt vad jag har gett mig in på men nu ska det fanimej bli av!

En rolig sak är att jag hittade en gammal dagbok där jag hade skrivit några mål som jag ville uppnå i mitt liv.
Väldigt många kunde jag bocka av men ett som stod där var just att springa ett marathon. Och sedan också att hoppa bungyjump, men det får jag omvärdera tror jag, är sjukt höjdrädd!!

Snart är det helg, ska bli grymt skönt även fast det är spelning och rep och övning på schemat.