Slammin with Mr. J

Konstigt hur dagsformen kan vara så extremt tydlig i vissa fall. Igår när jag övade spelade jag in mig själv (något som jag både hatar och älskar) och när jag lyssnade på det efteråt så begrep jag inte vad jag höll på med. Det var långt ifrån den känslan och viben jag hade som mål att uttrycka och trots åtskilliga försök att "rätta" till det så gick det inte. Och det kan jag säga er att det är bland det jobbigaste jag vet, när jag inte lyckas nå ända fram med det jag vill utan det känns som om jag står och trampar vatten. Efter några timmar så gav jag upp för kvällen, åkte hem och försökte somna med positiva tankar, vilket inte är det lättaste.

Men ikväll gav jag det ett nytt försök med lite annorlunda tillvägagångssätt och det kändes efter ett tag faktiskt riktigt bra. Spelade in mig själv och det lät betydligt bättre än igår.

Hur kan dagsformen vara så extrem ibland?! Fascinerande hursomhelst!

Jag antar att det är dom gånger man övar när man har den "lägsta" dagsformen som man lyckas höja den berömda "lägstanivån" ett snäpp högre. För det kommer faktiskt stunder då man är tvungen att musicera och uttrycka sig när man mår som en skit, inte har sovit nått eller inte hunnit äta, och då hjälper det inte med några ursäkter. Då blir det tydligt om man har övat under såna förhållanden innan eller inte. 

Nåväl, annars har det varit en grym dag. Hade ett härligt rep och jobbet flöt på bra. Nästa onsdag är det Steve Gadd på fasching och dessutom Mike Stern med Weckl nästa söndag. Att säga att jag är överdjävulskt taggad vore en stor underdrift!!

Jeff Hamilton, en annan trummis som jag vill uppleva live snart!!