Slammin with Mr. J

Det är läskigt när man börjar tappa uppfattningen om tid känner jag. När man bläddrar bakåt i almenackan och ser det man gjorde förra veckan, och det känns som det var flera månader sen, är det lite konstigt?
Det har varit väldigt intensivt en period nu, och kommer vara det några veckor till och det är kanske just det att man inte fått andrum att titta tillbaka och reflektera över det man gjort som gör att tidsuppfattningen är lite rubbad.

Jag försöker verkligen att undvika att gå på autopilot, att göra saker på rullande band och få allting strukturerat. Jag vill leva i nuet men det är inte alla gånger så lätt tyvärr.

Hittade gamla minnen på youtube. Galenskaparna med filmen "Leif". Underbart att dom driver med sveriges omoral i vapenexport. Det komiska är ju att filmen kom ut innan Boforsskandalen blossades upp, snacka om sjyst timing!!

Igår var jag på fasching och lyssnade på yellowjackets. Det var ett tag sedan jag fick rysningar av att höra bra musiker lira, men igår dök det upp några gånger. Det jag imponeras mest av är deras gruppkommunikation, och deras enorma lyhördhet. Dom lyssnar verkligen på varandra, även om någon spelar ett 10minuter långt solo så lyssnar dom aktivt, försöker hitta sin plats och hjälpa och driva solisten framåt. Och det blir så tydligt när alla i bandet tänker på samma sätt. Som publik känner man nån form av gemenskap när man inser att dom spelar med en känsla bakom det, att dom vill förmedla den känslan till publiken. Även om man inte förstår hur dom t.ex. spelar på låtformen och över konstiga ackordväxlingar så kommer ändå essensen i musiken fram, om man lyssnar noga.

Lyssna på detta underbara exempel på musikaliskt trumspel. Det är återigen Buddy Rich.
Förutom att han kompar som en kung och leder bandet på bästa sätt så tycker jag hans vispsolo i mitten är genialiskt.
Han spelar kreativt, med oantastlig time men framförallt melodiskt. Man kan nästan höra hans röst bakom varje slag han spelar. Första takterna från 2.03 får jag gåshud av varje gång jag hör. Synd att man aldrig fick chansen att se honom live :-(

Ja kära blogg, det går längre och längre tid mellan varje blogginlägg, jag ber om ursäkt!
Försöker minnas tillbaka på vad som hänt sen senast. Jag är grym på att göra listor så jag gör en + och - lista över senaste tiden.

+ listan:

- Kom in på Ackis
- Spelat med mina barndomshjältar Trazan & Banarne
- Bytt trumskinn på trumseten, vilket resulterar i att det är en fröjd att spela på dom varje dag
- Kommit halvvägs igenom Clair De Lune
- Det är snart sommar

- listan

- Många oväntade utgifter
- Oklart hur jobbet blir i höst
- Skumma människor
- Sjukt mycket med jobbet framöver, delvis +
- Måste hitta nån vettig person som vill hyra ett rum i lägenheten, tänk att det finns så mycket idioter i vår värld. En snubbe ringde och frågade när han kunde flytta in...utan att presentera sig eller fråga nått...IDIOTER!!!!


Alltså, kan man annat än älska denna människa för sin genialitet, humor och orginalitet?
Killen spelar i sin badrock och gör det med stil!! Detta är även en stilstudie i hur man spelar trummor i ett storband. Sättet han backar upp bandet, leder bandet dynamiskt, prickar in figurerna är makalöst!! Kan bara fantisera om hur det skulle varit att vara där och hört det live, vilket tryck!!!

När jag var liten brukade jag, Fia och min bror Daniel leka Starzinger. För er som är födda från -90 och uppåt så var Starzinger en japansk tecknad serie som i princip alla kids tittade på. Vi tog det ett steg längre och försökte göra en realityshow med karaktärerna Prinsessan Aurora (som Fia självklart fick vara), Cogo (Daniel tog hans roll) och slutligen fick jag vara tjockisen Hakka (ska tilläggas att jag var lite knubbig som skitunge, men jag hatade verkligen att alltid behöva vara loosern Hakka). När Daniel inte var med kunde jag istället vara Cogo och det var lycka på den tiden ska jag säga!! Det dumma med Cogo var dock att han hade ett slags diadem på huvudet som gjorde att han var sårbar för prinsessan Auroras krafter. Så när Fia inte tyckte jag var snäll nog, eller bara var allmänt jobbig, använde hon sina "krafter" på mig. Jag blev då tvungen att lägga mig ner på backen och skrika av smärta, precis som Cogo gjorde.
Så gick det till när man lekte på 80talet mina damer och herrar!! Det var bättre förr!!

Kan nån förklara för mig varför det är sån hysteri kring victorias och daniels bröllop nästa sommar?!
Ärligt talat, bryr nån sig?! Bara dom inte använder mina skattepengar till spektaklet så är jag nöjd.

Nåväl, idag ska jag åka ner till mina hemtrakter och spela i helgen. Ska bli skitkul och jätteskönt att träffa familjen igen.
Senaste dagarna har jag haft en liten svacka med trummorna. Inget jätteallvarligt, men alla som sysslar med någon form av konstnärlig aktivitet vet att det går upp och ner ibland. Oftast brukar svackorna föra med sig något gott så jag väntar på den dagen då jag inser det.